Skeppsudden är en fin gård ute i skogen som används som kursgård. Förhållandena är enkla. De flesta sov i sovsalar och yogisarna diskar och städar själva. Men under yogasalen i ladugården hittade jag en bar med rastaflagga som inte var öppen för oss tedrickande yogisar. Andra helger när det är andra kurser på Skeppsudden är stämningen uppenbarligen annorlunda. På kursen innan oss, Sex – en motorväg till gud, är det inte yoga som gör deltagarna svettiga.

Fem dagar av yoga, meditation, föreläsningar och under ett dygn i total tystnad. Fem dagar dör mobilerna är avslagna och världen där ute får klara sig utan oss. De två första dagarna lyssnade vi Ambrosio Espinosa från Spanien som är specialistläkare, yogi och ett verkligt namn i kundaliniyogakretsar. Det var ett privilegium att få meditera tillsammans med Ambrosio som ägnat mycket tid åt att fördjupa sig i mantran, dess betydelse och effekt.

Jag har tidigare sett engelska översättningar av det centrala Mulmantrat som är nedtecknat på det heliga språket Guru Mukh utan att bli särskilt berörd, men Ambrosio fick mig att uppleva den verkliga poesin och dubbeltydigheten i mantrat. Guru Mukh skrivs utan verb vilket öppnar för många spännande tolkningsmöjligheter. Jag har tidigare inte brytt mig särskilt mycket om betydelsen av mantran. De funkar och det har räckt för mig, men nu är intresset väckt att tränga in i dessa gamla skrifter.

Våra lärare är inga mjukisar direkt så det var uppstigning klockan 4:30 på morgonen och avslutning klockan 21:30 på kvällen. Klockan 5 på morgonen gjorde vi alla en morgonsadhana tillsammans som börjar med läsning av Japji Sahib, sedan ett längre yogapass, följt av en meditation och mantrasång i 45 minuter. Ett sådant pass känns både i kroppen och i själen efteråt.

En extra bonus på retreaten var att sångerskan och kundalinilärararen Jai Kartar Kaur från England är med för att supa in atmosfären. Hon ska starta kundalinilärarutbildning i London tillsammans med vår lärare Viveka Pasquier. Jai har en underbar röst och ett mycket inkännande sätt. Vår egen professor Göran kompar på gitarr med känsla på gitarr.

Det är ganska härligt att gå och äta frukost efter morgonsadhana. Under de fem dagarna var det strikt yogisk kost. Vilket innebar gröt till frukost. Mungbönsgryta till lunch och en ganska trist soppa till kvällsmat. Sedan fick man en kopp gyllene mjöl innan man stapplade i säng vid tiotiden. Mjölk med gurkmeja är inte riktigt min grej.

Vi badade också bastu varje kväll i den finaste bastu jag sett som låg precis bredvid Bråviken. Östersjön var inte särskilt inbjudande, men det blev ett dopp varje kväll.

När man samlar ett gäng hängivna yogis i vita kläder och turbaner ute skogen under fem dagar ligger sektvarningen nära. Men de flesta av mina yogibuddisar har lite för mycket humor för att någon verklig sekterism ska uppstå. Många köper de 6000 år gamla yogiska urkunderna utan några större invändningar. Oavsett vad man tror så är den yogiska filosofin både sofistikerad och intressant.

På fredagskvällen började själva retreaten. Vi gick in i tystnaden. Till att börja undvek vi varandras blickar för att inte lockas till att börja tala. Att inte få tala känns ännu märkligare under måltider. Alla gick och lades ganska tidigt första kvällen utan prat. Stående på en klippa vid Bråviken, nybastad med de sista resterna av solnedgången i fjärran kände jag mig mycket lycklig. Jag kände inget behov av att prata.

Morgonen efter var inte heller några problem. Förutom när vi tonade in och ut från pass var vi tysta. Men efter lunch började det krypa lite i kroppen. Det var så trist att inte kunna prata med någon. Tristessen fick mig att sova en timme efter lunch.

Senare på kvällen bröt vi tystnaden med mantrasång. Vi genomförde också en ceremoni där vi brände papper där vi skrivit ner saker som hindrat oss från att uppnå vår fulla kapacitet som människor. Vi bär alla stelnade sorger, gamla oförätter och egna handlingar vi skulle vilja ha ogjorda. De är en del av vår historia och personlighet – men vi måste ändå frigöra oss från dem.

Efter den sedvanliga morgonsadhanan vara det karmayoga – det är ett finare ord för städning. Så smutsigt som det var tyder på att tidigare karmagrupper på Skeppsudden inte plussat på sin karma särskilt mycket.

I bilen hem var jag så upplyft i skyarna av all yoga och meditation att jag körde fel tre gånger i Stockholm. Jag hade intalat mig själv att jag var totalt less på mantrasång, men redan samma kväll lyssnade jag på mulmantrat.

Jag har kört mycket samayoga med Moa Goliats och Klas Lindahl. En skön och mjuk yogaform som bygger på hathayoga med en hel del mantrasång. Det är yogaläraren Sky som utvecklat samayoga. Både Moa och Klas var mycket bra lärare. Mantrasång är fantastiskt tillsammans med yoga. Jag är inte helt säker på att det måste vara mantran man sjunger, sång får oss att må bra. Sedan har jag upptäckt att vår baby Lova somnar bättre med en tjugo aum än med de vanliga vaggvisorna.

Det blev också så mycket hathayoga som jag hann med med Magnus Nilsson som har sin yogastudio i Borås. Hathayoga är alltid fint och Magnus hade en bra variant där han plockat in lite detaljer från andra yogatraditioner. Eftersom vi har vår sommarstuga utanför Borås så tänkte jag gå på några pass hos Magnus i sommar.

Kundaliniyogan var det lite snålare med eftersom jag inte orkade upp till morgon sadhana klockan fyra på morgonen. Men det blev trots allt några pass med Roland Nahringbauer som är en skönt kille med både humor och allvar.

På det stora hela får Space of Love väl godkänt. Här spelar också den fantastiska naturen på norra Öland in. Att vandra på Böda strand efter ett krävande yogapass förstärker hela upplevelsen.

Visst blir man pigg, men det är tveksamt om jag fixar att duscha kallt i vinter. Det är en sak att duscha kallt om man bor i Kerala eller Goa. Men att göra det i december i Sverige är en större utmaning.