I veckan blev jag antagen till en två års långa yogalärarutbildning för dem som vill bli kundaliniyogalärare. Det känns mycket spännande och vid rätt tidpunkt i livet. Idag är jag 43 år och har hunnit samla på mig en del erfarenheter både i det vanliga livet och som yogi och meditatör.
Jag ser det som en resa in i yogans mystiska och underbara värld.
Det är två år sedan jag testade kundaliniyoga för första gången på kursgården Ängsbacka och det kändes helt rätt från början. Sedan dess har hunnit med ytterligare ett Ängsbacka med massor av kundalini, fördjupningshelger i Kundaliniyoga i Stockholm och sedan ett halvår tillbaka kör jag ett entimmespass kundaliniyoga varje dag.
På mötet med min framtida lärare Viveka Pasquier fick jag veta att man ska skriva på ett papper där man lovar att inte använda droger, dricka alkohol eller äta kött. Droger använder jag inte. Alkohol dricker jag allt mindre, men det känns ändå som en social utmaning att skippa öl och vin. Vegetarian har jag länge funderat på att bli, men det är inte alldeles enkelt i en kultur präglad av köttätande. Bodde jag i Indien skulle steget att bli vegetarian på riktigt vara enkelt eftersom det är en stark del av deras matkultur. Hur som helst så verkar inte kraven på att avstå från alkohol och kött inte vara så tuffa. Våra svenska lärare lever ju mitt i vår kött och alkoholkultur och förstår svårigheterna.
Annars uppskattar jag att just kundaliyogalärarutbildningarna är hårt centralt styrda i fråga om upplägg och innehåll. Detta är en utbildning som ska vara likadan över hela världen.
Ni kan läsa mer om yogalärarutbildningen hos Kundaliniyogainstitutet.
Jag tänker fortsätta att berätta om min utbildning på denna blogg och skulle uppskatta om andra deltagare också skulle vilja dela med sig av sina erfarenheter här.
