Från The Yoga Barns övre yogarum ser man risfält. Varning för högljudda grodor

Ubud på Bali är avslappnat. Trots överflödet av turistrestauranger och taxichaufförer är stämningen avspänd. En nyfiken yogi på resa hittar fler hälsokaféer och span än yogacenter. Mera massage än pranayama.

Faktum är att du hittar fler yogacenter i Borås än i Ubud. Men att vandra klockan halv sju på morgonen till The Yoga Barn söder om Ubud ger en extra dimension till yogan. Asiens alla dofter, knattrande motorcyklar och små offergåvor på trottoarer och bilar ramar in min morgonpromenad.

Jag hade väntat mig att yogacentren skulle radas upp längs huvudgatorna i Ubud, men här trängs istället restauranger, hälsokaféer, souvenirbutiker och billiga hotell. Jag har blivit rekommenderad yogacentret The Yoga Barn och lärarna där är duktiga, har närvaro och det där lilla extra som lyfter ett yogapass. När jag googlar hittar jag egentligen bara ytterligare två yogacenter i Ubud och de har inte samma breda och omfattande program som The Yoga Barn.

På mitt första yogapass visar det sig att kanadensaren Sky, som brukar ha kurser i Sverige på somrarna, är läraren. Sky praktiserar en egen soft variant av kundaliniyoga med en hathafeeling. Dessutom är han bra på att chanta. Det är inte så utmanande, men väldigt givande. Sky har det där inre ljuset som kan hjälpa oss andra på vägen. Jag kunde inte ha fått en bättre start på yogan i Ubud.

Klockan är sju på morgonen men det är långt ifrån tyst på The Yoga Barn. Jag hör ljusa röster från en skola i närheten, grodor kväker och fåglar kvttrar. Jag hör även knatter från motorcyklar. Inget av detta stör mig, eftersom jag som fyrabarnsfar är jag van att yoga med bakgrundsljud.
Det är en blandad grupp studenter i olika åldrar, kön och ursprung. Här sitter nybörjare bredvid hardcore yogis. Unga och gamla.

Yogalokalen ligger på andra våningen i ett hus med grästak. Det saknas väggar och utsikten är gröna risfält. Första gången betalar jag 240 kronor för tre yogapass. Senare i veckan köper jag fem yogapass för 380 kronor.

Samma dag testar jag även yin yoga i The Yoga Barn med en japansk lärare. Han pratar ovanligt bra engelska och hans närvaro är absolut. Vi smörjer in oss i myggmedel för att freda oss mot skymningsmyggen.

Yinyogans utdragna positioner är verkligen rätt på kvällen. Vi använder oss av kuddar och filtar för att kunna ligga länge i positionerna. Värmen gör att jag för första gången kan hålla om mina tår utan att böja knäna.

Dagarna rullar på i Ubud. Jag börjar de flesta dagarna med ett yogapass på The Yoga Barn och hinner nästan alltid med en hälsomåltid på Bali Buddha. Vi badar i allt för klorerade bassänger och jag skulle nog kunna tänka mig att stanna ett par månader i Ubud.

Efter en vecka i Amed vid kusten i nordöstra Bali har lugnet tagit över. Det händer inte mycket i Amed. Av någon anledning har inte turisterna inte kommit trots att hotelltarifferna talar om högsäsong. Regnperioden brukar inte avskräcka julfirande australiensare och européer, men kanske är det den ekonomiska krisen som håller turisterna borta.

Vi bor på i en fin bungalow på Aiona som har den enda vegetariska restaurangen i Amedområdet. Rahel från Schwietz har bott på Bali sedan 1984. Hon driver Aiona tillsammans med sin man Eckhart från Tyskland. Därför får vi fullkornsbröd till frukosten som i övrigt består av fantastiska exotiska frukter. Bättre contentalfrukost har jag aldrig ätit tidigare. Eckhart pratar gärna medan Rahel håller sig lite i bakgrunden.
Aiona är som en botanisk tropisk trädgård full av djur och växter. Vår bungalow är helt inkapslad av gröna växter. Bakom växerna skymtar det allt annat än lugna havet. Vågorna är minst meterhöga. Stranden är alldeles för stenig för en perfekt beachdag. Å andra sidan är strandförsäljarna få och diskreta.

Varje morgon gör jag ett yoga- och meditationspass nere vid havet på en bambuplattform med tak. Är vädret lugnt ser jag fiskarna gå ut med sina båtar strax efter klockan fem på morgonen. Frågan är om det är enklare att yoga hemma i vardagsrummet än vid havet på Bali. Det finns mindre som stör hemma. Vid lunch äter vi aurvediskt inspirerad vegetarisk mat på Aiona. Det är gott, enkelt och ekologiskt. Rahel och Eckhart köper ekologiska grönsaker på marknaden i Ubud.

Man kan gå på yogapass för Rahel på Aiona, men det kostar som i Stockholm och jag tycker någon går förlorat när man är ensam elev. Jag har bestämt mig för att vänta med yogakurser tills vi kommer till Ubud. Där ska yogastudiorna och yogisarna trängas på bygatorna. Jag ser verkligen fram emot att åka till Ubud.

På kvällarna äter vi på någon av de många hotellrestaurangerna i närheten. Vi är nästan alltid ensamma på restaurangerna. Restaurangägaren Noyman är bekymrad över de uteblivna turisterna. Kanske har han tagit lån för att bygga bungalows i anslutning till restaurangen.

Dagarna går behagligt stilla. På förmiddagarna tittar solen fram och på eftermiddagarna regnar det. Först efter att jag läst slut tidningarna World Soccer och Offside börjar på An Autobiography of a Yogi som handlar om Paramahansa Yoganda. Tanken är ju att detta ska vara en yogaresa, inte en fotbollsresa, men jag saknar att inte kunna följa Premier League på tv.

Efter en ovanligt svettig sejour på det närmaste internetkafét bestämmer jag mig för att stänga ner yogabutiken Miguru fram till den 7 januari. Det är för struligt att låta min grossist skicka ut ordrarna. Att sköta en yogabutik på distans från Ameds rätt opålitilga internetkafé är inte enkelt. Dessutom kostar kunderna telefonsamtal mig en förmögenhet.

De första tio dagarna kommer vi bo på ett spännande hotell vid Balis nordostkust, Aiona Garden of Health som erbjuder både auyrvedabehandlingar, vegetarisk mat och yoga. Jag kommer att undersöka möjligheterna att själv arrangera yoga- och auyrvedaresor till Aiona.

Sedan åker vi till Ubud som är själva centret för andlighet och yoga på Bali. Här tänkte jag bland annat kolla in yogacentret the Yoga Barn. Runt omkring Ubud finns också många hantverkare och jag ska undersöka möjligheterna att köpa in hantverk för försäljning på Miguru. Jag planerar även att besöka fabriken som tillverkar yogakläderna Stolt by Anna. Jag hoppas verkligen att Miguru kommer att kunna erbjuda yogaresor till Bali nästa vinter.

Jag planerar att blogga om och skriva för några tidningar om yoga på Bali. Så vill ni veta mer är det bara att återvända hit.

Anna har hängt en del i Ubud på Bali som tydligen är stället nummer ett för yogis på Bali. Jag bestämde mig på studs att det är Ubud som gäller i december.